Veckolöfte = sortera alla pensionspapper...

Veckolöfte. OK, jag ska börja sortera ut bland böckerna. Det mesta blir aldrig läst igen. Inte av mig i alla fall.

tisdag 9 oktober 2012

Arbetslinjen

Nu vet jag den exakta skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta. När man arbetar gör man allt det som ska göras hemma på två timmar per dag - något som annars sprids ut över tolv härliga timmar. Jag klagar inte, men detta står i eldskrift på himmelen över mina kvadratmetrar här i spenaten utanför Stockholm.

Idag har vi haft en ny upplevelse. Fröken ringde mig på jobbet att Buster varit inblandad i ett slagsmål på ett för honom ofördelaktigt sätt, och som tur var kunde den gamle slagskämpen Åke ta tag i detta. Jag som bara klappat till en full sjöman på en bar i Rio är ju rätt off på slagsmålsfronten. Jaha, sedan visade det sig att historien hade en annan vinkel som Buster inte vågat berätta för fröken - jag blir ledsen för hans skull men mest glad att han inte varit en skitstövel som slagit en klasskamrat!

Annars känns livet väldigt levande just nu. Det är verkligen galet att livet känns mer värdefullt när någon annan mister sitt, men jag är väl inte större människa än så. Min bästa kollegas sambo somnade in natten till lördag efter en lång och modig kamp mot cancer - och det sätter fart på tankarna. Konstigt nog satt en stor katt och vråljamade på altanen den natten, något som aldrig hänt förut. Samband, inte vet jag, men det hände. Viola sa inte ett knyst när hon fick den tredje sprutan mot livmoderhalscancer i måndags morse, jag tror att hon också tänkte på Marie. Flera av hennes klasskompisar gjorde stort drama av den lilla lilla sprutan - hade det inte varit för att jag ofta är såååå pinsam hade jag skällt ut dem. Ja, sån är jag.

Träljusstakarna är sålda. För de 10 kronorna kommer jag att köpa exakt en glasskula i USA!


måndag 1 oktober 2012

Viktigt med kontanter

Ok, jag fortsätter min lilla Traderastory - nu med en bild av det enda jag inte lyckats sälja! Alltså - vad är det för fel på rejäla träsljustakar i par? Tydligen lika galet som att ta bort alla kvinnor ur IKEA-katalogen i Saudi. Hysteriskt kul att höra att det var ett misstag. Hm, jag vet att det misstaget tog ganska lång tid att ordna - det var inte bara en liten olycklig knapptryckning av praoeleven.

Idag var jag på banken för att lämna Glennonpapper. Om någon tror att samhället inte behöver kontanter kan jag dementera. Kontoret hade svaj på datan och kunde inte lämna ut stålars - jag fick se kunder i skiftande åldrer och stil bli fullständigt galna. Bäst var tanten med rullator som vrålade åt den 64-årige grabben som förgäves försökte hjälpa henne. Nej jag skrattade inte rakt ut, det hade varit riskabelt - medelålders kvinna ihjälslagen med käpp...



söndag 30 september 2012

Ljust och fräscht

Just hemma från Ljust och fräscht  på Cirkus - jätteroligt! Hur många gapflabb som helst när förklaringen till inredningshysterin visade sig vara att vi inte är nöjda. Jag kände mig inte speciellt träffad eftersom vi inte har några vita väggar här hemma - och minimalistiskt - knappast!

Veckan som gick är veckan som försvann ur till mitt liv! 0650 åker vi hemifrån, Åke släpper mig i Råcksta och sedan läser jag inte böcker utan lyssnar på musik tills jag ploppar upp på Gärdet. Alla på Länsförsäkringar är så trevliga och snälla, så det har alltid varit en bra dag när jag 8 timmar senare ploppar ner i underjorden igen. Har skaffat mig en skön vana att ploppa upp på Karlaplan och köpa en latte att mysa med på hemvägen. Har satt in pengar på mitt kort på Espresso house - så det känns gratis att bara hämta ut. Skönt att vara inkonsekvent och känslostyrd, snacka om magkänsla.

Igår var jag hemma hos Sara och planerade kalas, blev otroligt inspirerad och lärde mig skillnaden på ut- resp ingående moms när jag surfade efter bokföringsprogram. På kvällen kollade Åke och jag på ännu ett avsnitt av Bron - kanonserie!

Nu har vi kört lchf i 7 veckor! Jag har lärt mig baka lchf-limpor, köper majonäs i jätteförpackningar på Martin Olsson och det otroligaste av allt - Åke har inte druckit öl på hela tiden! En spännande diet eftersom Åke går ner medan jag står blickstilla - det verkar vara sant att man hamnar på sin bästa vikt och inte går ner när man redan väger lagom. Buster och Viola äter som vanligt, men chipsen som fanns till ölen har ju blivit färre även för dem.

I onsdags började jag klä sypuffen i det fina tyget - den kommer att bli fantastisk! När jag lånade Busters padda och googlade kom hans senaste sökningar upp. Alltså - bajs, jultomten är faktiskt död och bilder på kakmonstret. När ska man börja undra?



söndag 23 september 2012

Offentligt eller ofantligt

Bad hair day? Ta cykeln! Här ska Buster och jag ut på en liten kvällscykeltur, vi har en runda som slutar i en enda lång nedförsbacke.

Lousie har nu varit nästan en månad i LA och igår köpte Micke och hon en bil. I morgon börjar hon skolan.

Jag har suttit halva eftermiddagen och lagt ut annonser på Tradera, hur jag än håller på och säljer så flyter det upp nya saker ur gömmorna och just nu är det barnböckerna som går iväg i praktiska paket. Jag har även börjat gå i genom garderoben, men det svårt att plåta kläder så att det syns hur toppsnygga de är. Alla pengar går in på det berömda resekontot, den pedagogiska idén att barnen ska lära sig att man kommer så långt som den ihopsparade reskassan tillåter - jag kräks nästan när jag ser det i skrift - så äckligt präktigt! Det får uppvägas av våra icke ordningsamma mattider.

Viola undrar om det heter offentlig eller ofantlig. Jag kan inte sluta hitta på knäppa meningar "det här är inte ofantligt, vi kan inte publicera" eller "följ ofantlighetsprincipen" eller "jag känner mig offentligt glad". Annars har Buster och jag snöat in X-factor.

lördag 22 september 2012

Arbetslinjen och tonårskärlek

Räkmackan är aktiverad. Internet funkar som smort och Glennon kommunikation AB har ett alldeles eget organisationsnummer. Och sitt andra uppdrag. Sedan i måndags jobbar jag heltid på Länsförsäkringars inhouse och - ja trivs. Av alla härliga människor som finns i världen verkar ett kluster ha samlats på lf, och det finns till och med en dotter till en av mammas goda vänner hemma i Ludvika. "Ja men, dä ä ju duuu" utropade vi båda två*. Efter en vecka vet jag betydligt mer om naturkatastrofscenarier ur ett försäkringsperspektiv - vad som helst kan bli intressant när man letar efter stavfel och särskrivningar!

Så nu är 22 veckors slappande till ända. Alla mina tankar om värdet att vara hemma mer med barnen finns kvar, och det svider att fara iväg vid 7 och komma hem vid 18 om allt flutit bra. Samtidigt handlar det nu om att bygga upp Glennon och visst - jag njuter för fulla muggar av att träffa nya människor och kolla vad de har för humor. Åke gav mig rådet att "skippa ytterligheterna", så jag flabbar inte så det hörs mellan våningarna och har inte ens erkänt att jag är veggis. Men jag undrar - hjälper det i långa loppet? Vi får se.

I onsdags åkte jag direkt till en ny termin med möbeltapetsering, har hittat den roligaste sypuffen - igen. Ett smart upplägg: min goda vän Susan går också och nu är vi garanterade att träffas tre timmar i veckan. Ibland undrar jag om den smartaste affärsidéen av alla vore att köpa ett stort hus, anställa några goda sjuksyrror för att hålla oss friska och sedan köra äldreboende. Erbjuda alla kompisar plats - så att man äntligen skulle hinna umgås.

Världens viktigaste bok kan även vara världens finaste bok. Massor med lockande bilder, och det är rätt kul att läsa om sex och samlevnad ur ett tonårsperspektiv. Mycket att lära sig (!) - jag hade ingen aning om att även tjejer går i genom målbrottet! Typiskt Ordfront att ge ut en sådan pärla. Kostar bara 115 pistoler på Bokus.

Viola är för övrigt lite matt. Jag förstår ingenting, det var hon som öppnade ett konto till mig på Instagram - och nu är hon förvånad att jag lägger ut bilder.

* (Maria: det är Kristina Dybeck jag skriver om)

måndag 10 september 2012

Vägen till framtiden?

Helt klart - jag behöver tröst! Tröst för att nätet inte funkar hemma och att den förbannade e-legitimationen jäckar mig även på andra datorer (som jag fått höra var OK att använda).

I torsdags fick jag i alla fall svar på vad som är världens sjunde underverk: att jag  blev civilekonom. Efter en hel  dags seminarium om starta eget var det bokföringen som kändes mest skrämmande - vikten av den förmedlades av en kvinna som uppenbarligen älskade inte bara skatter utan korrekta skatter - uträknade av duktiga egna företagare. Allt toppades av damen från försäkringskassan som hotade med 0 kr i sjukersättning. Jag förstår att detta är nödvändigt, men det känns verkligen som det största hindret! 

Min nya garderob syns här, med Tomtemor Exklusiv längst ut till höger. Och detta är enbart klänningar, alla kjolar, blusar, tröjor, shorts och byxor är någon annanstans, liksom skärp, underkläder, strumpor och annat. Jag ägnade halva dagen igår åt detta - och hade tänkt att en fungerande e-leg skulle bli dagens belöning. Men det är nog i stället sommarvärmen ute, nu lämnar jag TRR!

onsdag 5 september 2012

Små nyheter förutom Amnesty

Vissa saker förändras inte - dags för inslagning av skolböcker. Igen. Eftersom Buster glömmer sina varje dag fick Violas lite extra kärlek i form av olika vaxduksomslag.
Annars har dagen förflutit av sig själv, djupt begravd i en bok om att starta eget. Alltså - jag tror jag har hittat en nisch: att skriva om otroligt omständliga böcker, så minskar tryckkostnaderna samtidigt som läsvärdet ökar. Enormt. På kul har jag lagt ett avsnitt i datorn och ska se vad jag kan göra med 19 sidor, första överhalningen resulterade i 12 sidor kvar. Hela boken är på 375 (!) sidor - risk att jag är pensionär innan jag tagit mig i genom allt.



Igår monterade Åke upp hyllan Borgsjö. Med två extra hyllor rymmer den i princip alla mina skor. Det är svårt att känna något riktigt habegär när jag tittar på detta. När jag sedan flyttat in i de tre extra garderober jag fått nu när Åke flyttat allt sitt ner i träningsrummet så kan jag luta mig tillbaka och planera varje dags utstyrsel - mycket nödvändigt i mitt liv som hemmafru, haha!

Annars strular nätet konstant, vi sätter vårt hopp till Telias optiska fiber som ska dyka upp och förvandla de där sega minuterna som kan användas till en utdragen thai chi-övningar till surf med raketfart.

Jag har blivit medlem i Amnesty igen. De har en smart debiteringsstil, man får betala hur mycket man vill per månad, målet ärbart det ska vara många medlemmar.